Tar det aldrig slut?
Tre stora lass som ska till tippen. Vi eller rättare sagt jag måste nog vara en mästare på att samla på mig saker. Till vad? Braatthasaker kanske. Nu ska allt veck. Skönt skönt ända in i själen. Stoppade ett par gamla trevliga damer på vägen och frågade om de tyckte om trasmattor. Vilket de gjorde. Varsågod och ta alla. Glada i hågen gick de hemåt igen.
Havet är nu alldeles lugnt. Inte ett krus på ytan. Det är vid sådana här tillfällen jag blir enormt sugen på kajak. Kanske nästa sommar...
