Hatkärlek
Ibland vill jag bara hitta orsaker varför jag inte ska träna. Alla är dåliga. Masar mig iväg till helvetesträningen. Har lovat mig själv. Folk står redo i fruktansvärd energisk energi. Vart får dom allt ifrån? Själv märker jag att jag bara står där och gäspar. Vilken inspiratör! Inväntar på att klockan ska slå. Musiken börjar dåna ut i högtalarna. Pust. Nu börjas det. Inser att just ikväll är det ett hårt pass. Shit vilket tempo!! Och det här ska hållas på i en hel timme. Det går aldrig! Men jag känner att med tiden har jag blivit starkare. Orkar liksom mer nu. Vilken kul känsla! Wow! Det här är ju skönt. Extremtjobbigtskönt.
"Det blir alltid som man tänkt sig", har en klok föreläsare sagt. Rätt inställning där.
