Mannen i mitt liv
Att man kan vara så kär fortfarande efter 25 år tillsammans. Minns så väl hur vi träffades. Han "raggartyp" jag "idrottstjej". Det går inte ihop. Trodde jag. Så fel jag hade. Så rätt min vän hade. Vägrade att åka i vissa bilar. Tyckte det inte var fint nog. Har nog aldrig förstått detta med att åka gata upp och gata ner varje helg. Till vilken nytta? Dunka plåt? Inte min grej. Han sålde sin bil och köpte en toyota celica. En sådan där bil där lyktorna åker upp så fort man startar bilen. Häftigt. Denna härliga underbara ljuvliga charmör gav mig blommor på sitt lilla vis. Dom låg där i baksätet och bara väntade. Föll pladask.
Och han har sedan dess gett mig blommor i 25 år, varje fredag. Bakar bullar. Goda som bara den. Lagar bilar. Hur lätt som helst. Renoverar i minsta detalj. Överraskar då och då med resor. Har barnen i fokus. Alltid. Lägger stor vikt på att få saker gjorda oavsett och det är till sig själv eller till andra. En klippa i att ha utvecklat slalombacken i Härnösand.
Vilken tur jag har som fann honom. Vilken tur att min vän trodde på sin idé. Det tackar jag för.
