Solsidan
Är less på att pendla nu mellan två städer. 110 mil tur och retur. Varje vecka. I månader. Men snart är den tiden förbi. Snart. Ser ljuset med spänning.
Blev erbjuden att få en förhandstitt på Solsidan ikväll. Hade varit enormt roligt att se. Få skratta. Se pinsamheter. Dricka lite gott. Men jag tackade nej. Min längtan till familjen var ju naturligtvis starkare. Nästa gång tackar jag ja.
Ska nu boka tv: n för Solsidan. Makten är min den lämnar jag inte från mig. Gömmer den. Låtsat att den är borta.
Den försvinner nog varje vecka vid en speciell tid. Tror ingen fattar.
